Jag brukar inte vara så privat här, men kände att jag behöver få ur mig lite saker!!

När jag och min sons mamma skaffade barn var vi väldigt unga och delvis oerfarna om livet, men vi tog vårt "ansvar" med glädje och har fått en enormt fin pojke! Det höll inte emellan oss och det är inte det bästa, men så är det ibland. Vi har en bra kontakt och dialog för Williams bästa. Williams mamma har träffat en kille som är grymt bra för henne och William, och är grymt trevlig dessutom!! Däremot så finns det vissa"som varken har lust eller intresse av att vara "pappa" åt sina barn, det finns mammor med givetvis som är så.

Jag förstår inte varför vissa inte vill, det finns inget mer underbart än när man träffar sitt barn och de är alltid glada att se sina föräldrar, visst i tonåren kan det vara lite brötigt och förädrar är pinsammma! Det finns ändå alltid ett band som är starkt, men det är upp till föräldrar att vara drivande och det spelar ingen roll hur gammal man än blir, man är alltid och kommer alltid vara förälder för sitt barn!!

Men när man märker av att intresset för att umgås med sina barn minskar och trots åratal av debatter
om att tiden aldrig finns eller ett eget intresse visas, då börjar intresset sjunka hos barnen med.

När man aldrig kan nå fram till vissa, utan det är samma dialog om samma sak år efter år utan att det blir förändring, då slocknar den lågan som borde vara som starkast!

Så jag vill bara ge alla där ute, som faktiskt tar sitt uppdrag som mamma och pappa som en självklarhet en STOR klapp på axeln, men det det borde vara självklart för alla.

Ha en skön dag och ta hand om era familjer och ha skoj tillsammans!!!