Hej igen

kände att detta kanske är bättre sätt att prata om en sån här sak.
Integritet ligger mig varmt om hjärtat och den kan ju vara så att man
inte vill att hela världen ska veta vad och med vem man diskuterar vissa saker.

Jag tror att det kanske inte finns en förklaring till att 2 personer inte
fungerar alla gånger. Kemin stämmer inte, man är FÖR lika eller FÖR  olika.
Vissa har lättare att acceptera den andres brister och vissa är  superpetiga
med allt, och kan inte gå med på ett enda fel som den andre  har, allt måste
 vara perfekt.  Vissa människor tror jag inte är trygga i sig själv vilket gör
att de lätt faller tillbaka i en gammal vana, oavsett hur den vanan har
behandlat  dom, bara för att det är något som de känner igen och på ngt
känner  sig trygga med, hur konstigt det än må vara. 

De kanske är rädda för att ta steget utanför ramen för att de inte har 
tillit till sin egna förmåga eller till att de är tillräckligt bra på  egen hand. 
Att våga släppa någon inpå livet är svårt för alla, speciellt om man inte
har ett självförtroende som e så bra. Man kan vara rädd för att  blotta
sig med anledning av att man är rädd att den man nu träffat och  tycker
om kanske inte alls gillar den man är under ytan, under det som  syns
från första början. Problemet från början är ju att vissa människor
lever med en jättefasad utåt... 
Jag tror att man måste våga bli sårad för att hitta rätt.

Man måste  våga öppna sig från båda håll för att det ska blir bra, för att man 
ska få en chans.  Jag tror också att man måste bli bekväm i sig själv och
 inse att livet  inte är en dans på rosor. Det kommer motgångar och det
kommer att  stundtals bli svårt.  Men finns kärleken där så övervinner den
det mesta, man kan inte ge upp hur lätt som helst. MEN... om man inte
älskar sig själv hur ska man då kunna begära att nån annan ska
göra det....?  Har man dessutom barn så blir det än viktigare att skapa
en trygg vardag och framförallt inte släppa in en ny bekantskap hur som
helst, innan man  vet vart det hela leder. Barnen som lever med skilda
 föräldrar har  genomgått EN separation redan och behöver inte se att det
kommer och går  flickvänner och pojkvänner hos mamma och pappa. 

Barnen tar man in när man är mer säker på att det känns rätt, innan 
är det onödigt!  Jag hoppas att du finner klarhet i ditt liv och framförallt
finner rätt  person.  Jag själv strävar efter samma sak efter ett uppbrott efter 10 år.

Men  lever mycket efter det som jag skriver och har inte gett upp hoppet. 
För tusan.. vi e ju i våra bästa år